Om döden och om att bli gammal

Igår tog en lika tragisk som skamlig diskussion fart: Lilla B: Lilla S, var inte han din kompis??? http://www.expressen.se/nyheter/1.2371612/isbjornen-knut-ar-dod Lilla S: Jooo d va han! En nära sådan dessutom..buu.. Men han blev så ful så jag tyckte inte lika mycket om honom längre :-) Lilla B: Jag beklagar verkligen både hans bortgång och att han blev ful. Nästan värre att han blev ful tycker jag. Tur att mina vänner bara blir vackrare med åldern då!!! C: Jag är beredd att hålla med – fula vänner är inte ok, någonstans måste man faktiskt dra gränsen. Tyvärr ska vi alla den vägen vandra, min nya grej är mitt gråa hår. Okej om det bara hade varit grått men på skulten är det kort o frissigt som grått pubeshår och på sidorna är det långt. Så jag ser fram emot att sporta en grå hokeyfrilla. Kommer du att tycka mindre om mig då? Lilla B: Jag kan inte längre ha mittbena för att mina gråa hår syns så tydligt nu. Men jag har bara blivit snyggare och tyvärr mkt mer fåfäng… Du får tala för dig själv vad gäller fulheten :-) S: HUR kan ni prata om grå hår när KNUT har dött?!?! Söööt!! Oh, jag hade velat klappa honom. Undrar om han blir en fäll som man kan köpa på hans ASSÖTA hemsida: http://knut.net/? Lilla B: köp honom och få honom uppstoppad. Då kan du både klappa honom och rida på honom. Och jo, vi kan alltid prata om folks utseende. Det är lite vår grej. Du vet shallow as hell is my middle name... Jag skäms över mina vänner, lika mycket för deras gråa hår som över deras svek mot Knut.